Numer finns det många väl fungerande djurpensionat, både i Sverige och utomlands. Majoriteten av dem drivs av människor som själva är djurägare, eller som har ett djupt intresse för och kärlek till djur.
Vad bör man tänka på?
Om man inte känner till, eller ännu bättre, redan är kund på ett djurpensionat kan det vara bra att kontakta sin uppfödare eller någon i bekantskapskretsen som också har djur. Det kan variera en hel del när det gäller de lokaler som används, de rutiner man har samt vilka säkerhetsåtgärder man gjort såväl fysiskt som i form av försäkringar osv. Var också noga med att kontrollera så att det inte finns tidigare anmärkningar från Länsstyrelsens djurskyddsinspektörer.
Innan man bestämmer sig för ett pensionat är det en god idé att veta vad de erbjuder; hur ofta tar de promenader, hur ofta rastas djuren, ingår det kloklippning och massage etc. När man har listat två eller fler inrättningar bör man åka dit och besöka dem. Om man int
e vågar lita till magkänslan finns det oftast recensioner och omdömen ifrån tidigare kunder samt i sociala medier. Sunt förnuft säger att man aldrig ska lämna sitt husdjur på en plats man själv inte skulle vilja vistas på.
När man är ute på besök är det bra att titta efter, och kanske be om, diplom och liknande intyg. Även erfarenhet och andra nyttiga kompetenser bör stå högt på önskelistan. Man har all rätt att be om referenser, det är ju inte någon annan som ska skiljas från sin vän eller som ska betala notan. Personliga referenser och lovord från grannar, vänner, bekanta och släktingar kan också spela en avgörande roll.
Innan man ger sig av bör man vaccinera sin/sina fyrfota vänner med vaccinationer för högriskmiljöer, de får absolut inte bära på ohyra, mask eller virussmitta och ska anses i övrigt friska. Man har även ansvar för att läsa och följa de regler som pensionatet har satt upp.