Site Overlay

Pensionatets historia

Från slutet av 1800 till mitten av 1900 hade pensionatet som boendeform sin blomstringsperiod. Under den tidsperioden skedde nästan all form av transport på vattnet eller på järnvägen, vilket gav upphov till att fler började resa och turista. Som boende blev pensionatet populärt för de människor som önskade komma bort från vardagen, oftast från större städer, för att ägna sig åt ett lantligare boende och rekreation ett litet tag.

Vid 1900-talets början började besökarantalet öka kraftigt, särskilt under helgerna och sommarmånaderna. Många pensionat blev fullbelagda, och vissa blev uppbokade så långt i förväg som ett år. Även människor som bodde runtomkring ett redan befintligt pensionat avsatte rum åt kringresande och besökare, och så kom allt fler pensionat till. Många människor reste med tåg, det var ett myller av människor på landets tågstationer. Majoriteten av besökarna reste från storstäder runt om i Sverige, men den största andelen tycks ha kommit söderifrån, från exempelvis Skåne och Blekinge.

I Stockholm fanns vid den här tiden en alldeles särskild typ av pensionat. Ute i skärgården fanns de s.k. ”pensionat-öarna”, till dem hörde till exempel Ljusterö, Väddö och Möja. Boendeformen var enkel och sparsam, och den främsta målgruppen var medelklassen. Jämför man dessa pensionat med de mer exklusiva och storskaliga pensionaten, eller ”societetshusen” som man föredrog att kalla dem så var pensionaten på öarna inte mycket att skryta med. De mest kända societetshusen på den tiden fanns på öarna Dalarö, Utö och Furusund, även de belägna i Stockholms skärgård.

Ökad efterfrågan och större krav

För många familjer tedde sig somrarna relativt kravlösa, ångbåten tog dem dit de skulle och där stannade de under någon vecka eller två, ibland en hel sommar. Vissa pensionat anordnade aktiviteter för sina gäster, som inte tackade nej till att åka med på diverse utflykter och sevärdheter. Ibland anordnades även kalas, i början var det sällsynt men kom att bli allt vanligare under 1930-talet. Kraven på standard, tillgänglighet och service ökade i takt med denna utveckling, och många pensionat (även mindre hotell och vandrarhem) blev tvungna att slå igen på grund av att de inte kunde möta gästernas krav.

Men visst finns det fortfarande en ganska romantisk och bild av hur ett pensionat, vandrarhem eller B & B bör se ut och vara. Man vill tillbringa sin lediga tid genom att sitta på verandan och läsa en bok, njuta av tystnaden i naturen och de vackra omgivningarna. Man vill bli lite ompysslad och bortskämd, på ett sätt som man kanske inte blir därhemma.

Och dessa ställen finns därute, runt omkring i vårt vackra land! Det finns möjlighet att uppleva grönskande och prunkande trädgårdar, närhet till sjö, hav, bad och fiske. I vissa fall även jakt och andra utomhusaktiviteter såsom skidåkning, vandring, skridskoåkning mm. Det finns alla möjligheter eftersom många pensionat idag ligger på lite mer lantliga och avlägsna ställen, där det inte finns utrymme för hotell eller konferens- och spaanläggningar på grund av bristande kundunderlag.